Inga Norge-skämt på i alla fall en vecka...

Helgen skulle gått åt till att sammanfatta föregående veckas föreläsningar samt att läsa på inför nästa veckas. Utan tvekan har dock helgens läsning till 90% bestått av aftonbladet.se och vg.no. Utan några skuldkänslor alls. Det finns inte ord för att beskriva de konstiga känslorna efter fredagens vansinnesattacker i Oslo och på Utöja. Och då är jag ändå inte ens norsk! Alla tankar till mina underbara norska klasskamrater och såklart till alla berörda i Norge...

Förresten så kanske "alla" inte vet det, men nästa år flyttar jag till Oslo eftersom jag har fått praktik på NIMI vid Ullevålstadion i ett år. Och jag är inte ett dugg orolig inför den flytten. Det kommer att bli underbart. Är imponerad över hur norrmännen ändå har klarat av helgens tragedi.

"Vi er et lite land, men vi er et stolt folk. Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet."

                                                                                                                    Jens Stoltenberg

Go Norway!

Vilken dag!

Vad var det jag fasade för egentligen? Dagen började med en riktigt bra föreläsning om smärta och neuroanatomi imorse. Den kursen (Management of Pain Disorders) kommer säkerligen att bli riktigt intressant. Men ack så intensiv...

Praktiken därefter (på Curtin Clinic) gick också hyfsat faktiskt. Fick ta en titt på en liten skadad axel (eller, ja, ganska muskulös faktiskt..). Det värmer i hjärtat när jag får mina kära axlar :). Fråga mig inte varför jag gått och blivit kär i axlar. Tror det kärleksförhållandet har utvecklats under en tid faktiskt. Ja, jag vet att jag är konstig...

Som om inte det var nog så var kvällens fotbollsträning duktigt bra! Förutom mammas träningar (ingen slår såklart lilla mamsens fotbollsträningar) så tror jag nog att detta var en av de bättre jag varit med om. Framförallt tror jag det kommer bli en jäkligt kul säsong men team Norway som tränare :). Kanske till och med kan skaka av mig ringrosten. För gudarna ska veta att det inte direkt var vesslan som syntes springa kors och tvärs över planen.  Sista halvtimmen såg jag nog mer ut som en skadeskjuten räv är jag rädd för... Men kul var det! Jag träffar i alla fall fortfarande bollen...
Frågan är dock nu hur jag ska ta mig till skolan imorgon. Jag gissar att rullstol hade varit ett passande färdmedel för mig. Om jag ens kommer ur sängen. Räknar med att kroppen kommer vägra lyda mig efter denna misshandel (box OCH fotboll inom loppet av tre dagar, efter en månads vila)...

Men om jag inte ger ifrån mig något livstecken här på bloggen de närmsta dagarna, så vet ni i alla fall att jag är sängliggande alternativt så har jag lyckats ta mig FRÅN korridoren, men inte tillbaka uppför trapporna...

Ha det fint!

Sofie

Framme!

...ja, det var ju i och för sig ett par dagar sedan, men jag har inte varit seriös nog att skriva på bloggen sedan dess. Allt är sig likt i Perth. Förutom att creepy guy har flyttat ut! Vilket är så skönt att det är obeskrivbart! Istället fick jag en ny tysk kille som granne. Just nu känns vår korridor otroligt bra. Om man då bortser från att "knarklangaren" i andra rummet har fest med runt 154 pers i rummet och är hög varannan dag. Fast det kan jag överleva...

Skolan har såklart börjat, och ingen mjukstart här inte. Första dagen började med dissektion av en armbåge/underarm i wet-labbet. Hela skinnet lyckades vi plocka bort. UTAN att trasha alltför många halvviktiga blodkärl och nerver. Hyfsat nöjd med det faktiskt. Dag två (dvs idag) ägnades åt att försöka (börja) lära sig att knäcka (manipulera) nackar på folk. ÄNTLIGEN! Insåg dock nyss att det låter hemsk både om man säger att man ska knäcka nacken på någon eller att manipulera folk. Aja, den lille sadisten finns i varje sjukgymnast...

Har just nu halvt ångest över morgondagen. Den kommer att inledas med en tre timmar lång neuroanatomiföreläsning. Nu i middags fick vi reda på vad vi ska läsa på innan föreläsningen. 21 sidor med säkert jätteviktig och intressant information, men som tyvärr kunde varit helt på grekiska. I slutet började jag känna igen ett par ord. Och då visste jag ändå inte ens vad de betydde, bara kände igen dem. Har sällan känt mig så korkad. Hoppas "Slats" inte får för sig att slänga ut frågor till åhörarna imorgon, hehe...
Eftermiddagen kommer att tillbringas på Curtin Clinic eftersom vår praktik börjar redan imorgon. Ångesten byggs på en aning där också.
Och för att riktigt fullända käftsmällen så ska fröken Jönsson snöra på sig fotbollsdojjorna på kvällen och joina skollaget. Ni bör vara glada att slippa se detta spektakel. Av två anledningar; a) det är ett antal år sedan jag tränade och spelade matcher med någon reda, och b) jag och Gurleen fick för oss (hon tvingade mig) att genomföra ett box-pass igår. Efter en månad av total träningsvila! Den smarte räknar genast ut att imorgon kommer min träningsvärk att peaka. BRA JOBBAT med planeringen, som vanligt.

Nepp, dags att sova. Nu har ju äntligen jetlaggen lagt sig lite, så nu kan jag till och med vara vaken om dagarna och sova på nätterna.

Saknar fortfarande den svenska sommaren såklart...

Part II

Nej, men då drar jag väl igång "Vesslan drar till Oz" del II. Har just nu inget bättre för mig. Planet till Amsterdam skulle lyft för tjugo minuter sedan. Det blev dock inställt och så blev även min ersättningsflight. Så nu sitter jag i en lååång kö för att försöka boka om hela resan ner till Perth. Eftersom första flighten var med KLM och ersättningsflighten var SAS så vet de inte riktigt var jag ska bli av. Men det löser sig väl. Sålänge jag är på plats innan skolan börjar på måndag så... Fast eventuellt (troligtvis) missar jag festen på lördag kväll och det är ju lite surt faktiskt :/.

Har i vilket fall haft en underbar "semester" hemma i Sverige, och jag kommer att sakna er alla massor! Just nu hade det känt mycket roligare att stanna i Sverige, men jag hoppas och tror att det ändras när jag väl är nere down under igen. Våren är ju trots allt på väg, och det betyder fett nice väder inom kort :)!

Blev förresten stoppad i säkerhetskontrollen och fick tömma min väska. Anledningen? Fotbollsskorna... Tydligen var metallen under dobbarna misstänkt likt något som inte borde få följa med på flyget. Men med lite "smile and wave" så fick jag ta med dem ändå :).

Oh, nu är det bara 12 nummer kvar innan det är min tur vid transfer-desken! Tackar mamma för att hon insisterade på att packa ner kexchoklad i handbagaget så att jag överlever lite till...